Nu så...
Känner att jag lovar mycket men att det alldrig riktigt blir av, har så himla mycket att göra och nu börjar min mage helt och hållet göra uppror. Tror att det är nervositeten som spökar iaf jag har nu träffat min snart blivande familj. Familjen är faktiskt på semester i Sverige just nu och vi båda tyckte det var en utmärkt idé att träffas så jag tog tåket ner till Borås.
När jag satt på tåget och det endast var 30 minuter kvar tills jag verkligen skulle träffa dem började jag att på jättedåligt verkligen (nu gråter jag ju, tänker på att jag ska lämna alla) började att få fråssa och svettas som bara den och ville bara hem till min säng. Så då ringde jag min storasyster för ett litet pepptalk och det hjälpte faktiskt lite, ytterst lite.
Redan när jag mötte de på tågstationen känndes det betydligt lättar, det känndes lixom rätt på en gång FULLTRÄFF!
Jag och modern gick runt i det regniga jätteregniga Borås för att hitta någon stans att äta och det slutade med en bakadpotatis med skagenröra.. Mummms! Hon och jag satt där nästan i 2 timmar och pratade om allt så att tiden bara rann iväg..
Precis innan vi drog till huset där de bodde ochdär jag skulle få träffa barnen köpte hon ett par skor och det första jag sa var att vi hade samma storlek. "Perfect" utbrast hon.
Sen kom då det stora ögonblicket, barnen, två jättesöta tjerer som inte alls ville ha någon ny aupair. Förstår barnen deras nuvarande au pair som också heter Malin är en supertjej med superkrafter. Det kommer ta sin lilla tid innan man kommer in i allt och för barnen att vönja sig vid en ny "malin".
Flickorna var jätteblyga och de har de all rätt att vara men jag tar kramen från lillatjejen som ett gott tecken.
Nu känns det faktiskt mycket bättre eftersom man vet vilka de är och jag ser verkligen farm emot att få lära känna dem.
Innan jag ska käka lite kvällsmat måste jag också berätta om middagen med mina vänner i Varamon igår. Jag tyckte att det var jättekul att så många verkligen ville komma och säga "hejdå". Att det skulle bli så många trodde jag inte. Fick faktiskt en hel del brev som jag ska läsa när jag sitter där nere och känner mig lite nere. Fick även en svart notebook som alla fick skriva i, är verkligen jättenyfiken på att läsa den men nej jag ska spara mig. (Har faktiskt tejpat in allt i en påse) Haha, just det av Hanna fick jag Kalles kaviar, blev supergald den ska jag lätt ha med mig.
Som sagt alla de är mina vänner nu och jag hoppas verkligen alla är mina vänner när jag kommer hem. Detta blir lite som ett vänskaps test, spännande.
Lisa, Sabina och jag gick också till Harrys igår och vi hade ruskigt kul fast det inte var så mycket folk. Ett stort plus i kanten var att Noice spelade under kvöllen. Det var ös kan ja lova, grymma killar det där.
Aja, nu har jag skrivit alldeles för långt, blir lätt tråkigt att läsa då. Jo, visst ja Stina och jag lämnade av våra föräldrar i Brokind för att de ska "paddla" bitar av kinda kanal men pappa vet du har satt på en motor på kanoten. HAHAH, så jäkla fult han har asså byggt en "motorbåt" av vår kanot.
P
